Förra veckan började valet, när hundratals förtidsröstningslokaler slog upp portarna över hela landet. Kommunistiska Partiet kandiderar i elva kommunalval över landet men ställer tyvärr inte upp i region- och riksdagsval. Vi saknar helt enkelt de resurser och den organisation som krävs för att göra en nationell kandidatur rättvisa.
Det är synd – för aldrig tidigare har det varit så tydligt att det saknas ett alternativ för människor som vill rösta för en socialistisk och antiimperialistisk politik. Men Vänsterpartiet då?
Vänsterpartiet framställer sig gärna som radikala och stridbara – inte minst sedan partiet förra sommaren valde att fälla Stefan Löfvens bedrövliga januariregering över frågan om marknadshyra. Men i valrörelsen är det ett helt annat budskap vänsterledaren Nooshi Dadgostar vill lyfta fram. ”Vi har inga ultimativa krav eller röda linjer”, upprepar hon gång på gång i Ekots partiledarutfrågning.
Vad är poängen med ett vänsterparti om det inte ställer krav och står upp för sin politik? Jo, de har ett enda krav – ministerposter i en framtida regering. I SVT:s partiledarutfrågning förtydligade Dadgostar också att Vänsterpartiet vill se en bred regering där både Vänsterpartiet och Centerpartiet deltar. Vänsterledarens enda krav är alltså att få regera med Annie Lööf.
Skulle det bli verklighet innebär det att Vänsterpartiet kommer sitta i en regering som inte bara kommer innehålla nyliberala och arbetarfientliga element utan också kommer vara en del av den regering som leder Sverige in i Nato, en militärallians med USA och Turkiet.
Här skiljer sig vår och Vänsterpartiets syn på vilka krav som måste ställas.
I de kommuner där Kommunistiska Partiet har mandat är våra folkvalda politiker kompromisslösa i sitt försvar av den gemensamma välfärden. Våra kandidater och folkvalda har inget intresse av att administrera de nyliberala budgetregler som tvingar kommunerna att göra miljoner i överskott samtidigt som verksamheterna skriker efter resurser.
I Stockholm har det borgerliga styret fått utstå massiv kritik från socialdemokrater och vänsterpartister för att de säljer ut sju skolor och förskolor till privata aktörer för nästan två miljarder kronor. Men samtidigt har en ännu större försäljning beslutats om i Kalmar kommun.
Där har politiker från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet beslutat sälja 24 offentliga fastigheter till det privata bolaget SBB till ett värde av 2,7 miljarder kronor. Det är förskingring av våra gemensamma tillgångar.
På liknande sätt skiljer det sällan något mellan de etablerade partierna, när deras folkvalda slaviskt följer nyliberala budgetregler som tvingar fram nedskärningar. I våras var Vänsterpartiets starke man i Göteborg, Daniel Bernmar, ute och svingade mot stadens borgerliga styre för att kommunen skulle göra ett rekordöverskott på 5,4 miljarder kronor. Pengar som såklart hade gjort mycket mer nytta i den kommunala verksamheten än på dess bankkonto.
Men Bernmar har själv varit med och styrt Göteborg mellan 2014 och 2018. Fyra år då Göteborgs stad gjorde ett samlat överskott på över åtta miljarder kronor. Var det pengar som inte behövdes i välfärden?
Ett parti som säger sig vara ärliga i sin vilja att försvara välfärden måste sätta ned foten mot privatiseringar och utförsäljningar och låta behoven gå före budgeten. Det är krav som Kommunistiska Partiet är oroväckande ensamma om.
Avståndstagandet mot allt som är antiimperialism är centralt för Vänsterpartiet för att kunna presentera sig som regeringsdugliga. För att tillåtas vara med och administrera den svenska kapitalismen måste de precis som alla andra partier sluta upp kring borgarklassens intressen.
Att posera med PKK-flaggor eller att försöka mobilisera människor mot Natomedlemskapet är illojalt. Därför gör nu Nooshi Dadgostar allt för att släta över, ta avstånd och visa sig förhandlingsvillig.
När Vänsterpartiets Natomotstånd tystnat, på samma sätt som V:s krav på EU-utträde, kommer Kommunistiska Partiet kämpa vidare som den enda rösten för fred och nationellt oberoende. Vi accepterar inte medlemskap i imperialismens allianser.
Våra krav är att Sverige ska hållas utanför både EU och Nato. Vi kommer alltid välja antiimperialism och internationell solidaritet. och kommer aldrig sluta upp kring den svenska borgarklassens utrikespolitiska strävanden.
I Kommunistiska Partiet vägrar vi låta oss tystas, och vi vägrar kompromissa om de frågor som är centrala för vår politik. Det handlar inte om svulstig retorik utan om konkret politik.
Ett mandat för oss i de kommuner där vi kandiderar kommer vara en kvalitativ skillnad jämfört med att det röstas in ännu en vänsterpartist eller sosse. Med Kommunistiska Partiet i fullmäktige kommer en helt annan röst att höras.
Genom våra folkvalda kan vi hålla ögonen på det politiska etablissemanget, så att nedskärningar och försämringar inte kan fortgå i det tysta. Där Kommunistiska Partiet finns representerat gör vårt deltagande att det politiska samtalet rör sig åt vänster och att klassfrågorna sätts i fokus.
Men framför allt gör vi skillnad genom vårt arbete på arbetsplatser, gator och torg. Varje dag året runt kämpar vi mot kapitalismen och dess konsekvenser. Mot de växande klyftorna, mot segregation, mot krig, mot de ekonomiska och ekologiska kriserna och mot det ständiga fjäskandet för det svenska oligarkerna.
Kommunistiska Partiet är en röst för socialismen både i och utanför parlamenten – vi är de röda linjernas parti.
|
|
