"Fredsavtalet" är ett dekret för fortsatt förtryck

I veckan som gått presenterade USA:s president Donald Trump vad han själv kallar ”århundrades fredsavtal”. En person med lite mindre storhetsvansinne än Trump hade kanske istället kallat det för århundradets första fredsavtal. Men frågan vi måste ställa oss är om ens det är rätt. Är det ett fredsavtal världen nu fått se?

Ett fredsavtal är ju som ordet säger ett avtal som skall leda till fred. Men är detta verkligen ett avtal? Och leder det verkligen till fred?
Ett avtal är ju en uppgörelse mellan minst två olika parter som gör en överenskommelse om någonting som man har gemensamt. Det kan till exempel vara en ekonomisk uppgörelse, något den ena säljer och den andra köper, eller en uppgörelse om ett samarbete kring en gemensam uppgift.
Trumps så kallade ”fredsavtal” är någonting helt annat.

• Detta är ett fredsavtal för Israel, bräkte en mäkta stolt Trump på TV-skärmen i mitt vardagsrum i tisdags.
Ett fredsavtal för Israel? Med vem då? Med vem har Israel ett avtal? Med Trump? Men inte är det väl så att Israel och USA befinner sig i krig? Jo det gör de ju, men inte med varandra! Och inte kan de väl göra ett avtal om Palestina utan de berörda palestinierna? Jo, det är faktiskt så att det finns inte två parter bakom avtalet. Vi har ett avtal med på ena sidan Israel med stöd av sin allierade USA och på andra sidan……… ingen. Det saknas en part, en part som inte är tillfrågad. Och därmed är detta faktiskt inget avtal.

”Fredsavtalet” är alltså inget avtal. Men varför ska vi vara så petiga? Varför hänga upp sig på detaljer om det ändå leder till fred? Tänk om israeler och palestinier äntligen efter över 70 år av konflikt skulle kunna få fred, då kan man väl inte hänga upp sig på petitesser?
Men är det så att avtalet leder till fred? Det beror på vad vi menar med fred?

Fred är ett stort ord, ett vackert ord. För alla människor jag mött som genomlidit krigets alla vidrigheter är fred paradiset på jorden. Men fred är inte bara frånvaron av vapen och våld. Hade det varit så enkelt hade det grymmaste av förtryck varit det samma som fred. Ett förtryck som omöjliggör varje försök till kamp för frihet och rättvisa, hade varit den bästa garantin för fred.

Men förtryck är inte fred, och det är inte det av många och goda skäl. Vi vet att makt som vilar på förtryck är inte hållbart. Varje försök i människans historia att bygga tusenårsriken har misslyckats. Inte ens det starkaste av imperier har bestått. De kan inte göra det helt enkelt eftersom vi människor inte finner oss i att tvingas till underkastelse, i att leva under förtryck. Så fort tillfälle ges, och det tillfället kommer alltid förr eller senare, så reser vi oss mot förtrycket, i enighet och med en kraft som är omöjlig att hindra.

Fred är alltså något som måste vara hållbart och bestående. Och för att den skall kunna bli det måste freden vara rättvis. Den måste vara rättvis och ömsesidig, alltså respektera båda sidornas krav.

Men hur skulle man kunna sluta fred med palestinierna, säger Nethanyahu. Ja just det, säger Trump. Jo Israel måste sluta fred med palestinierna helt enkelt eftersom det inte är med sina vänner man sluter fred. De behöver man inga fredsavtal med. Det är motståndare och fiender man måste sluta avtal med om det skall bli fred. Och det är mellan Israel och palestinierna som konflikten finns.

Om man verkligen vill ha fred, så måste den också vara hållbar. Och om en fred skall bli hållbar så kan den inte bygga på förtryck, på att en ockupationsmakt undertrycker invånarna. Fred måste bygga på rättvisa och respekt, ömsesidighet och värdighet.
Vilken slags fred är det då Trump och Nethanyahu erbjuder palestinierna i det som inte är ett avtal utan en uppgörelse mellan två allierade? Uppgörelsen innebär att palestinierna skall finna sig i att de olagliga israeliska bosättningarna på ockuperat palestinskt område blir israeliska, att Israel annekterar ytterligare stora och ekonomiskt viktiga delar av palestinska områden såsom hela Jordandalen och att hela Jerusalem blir Israels huvudstad. Allt detta står i strid mot internationell lagstiftning och mot upprepade beslut i FN. Palestinierna erbjuds kanske ett eget land om fyra år med en huvudstad i en dammig förstad till Jerusalem. De erbjuds kanske i framtiden ett ekonomiskt bistånd på 50 miljarder dollar om någon ställer upp och vill investera de pengarna.

De här kanske är ju inget nytt för palestinier. I Oslo-avtalet erbjöds palestinierna kanske förhandlingar om en egen stat, om Jerusalem och om rätten att återvända. Idag, 26 år senare ser vi resultatet: fler bosättningar, fler vägspärrar, muren ockupation. Och någon fred blev det aldrig.
Det Palestina som nu ”erbjuds” består av några minimala landområden som inte hänger samman på det som blir kvar av Västbanken efter att israeliska bosättningar, vägar, vägspärrar och hela Jordandalen blivit israeliskt. Och då skall man kanske veta att hela Västbanken, inklusive de områden som Israel införlivar, totalt inte är större än - halva Skåne! Detta osammanhängande Palestinska lapptäcke till stat kommer inte att likna någon annan stat vi känner till. Invånarna där kommer inte att ha rätt att försvara sin stat, de får inte kontrollera sina gränser. Med all sannolikhet kommer de inte att ha rätt att bruka vattenkällorna under jorden i deras uttorkade land, lika lite som de har rätt att kontrollera luftrummet ovanför.

Jag ställer frågan: Är detta en fred? Är det en hållbar fred? Är det en fred som bygger på respekt, ömsesidighet och värdighet?

Om någon av er har svårt att avgöra det så finns det ett bra sätt att testa saken: Vi prövar helt enkelt med att byta de två motståndarsidornas positioner. Vi erbjuder Israels befolkning ett minimalt landområde som inte hänger samman, medan de palestinska byarna på 1948 års israeliska territorium får ingå i en stark och militariserad palestinsk stat. Israelerna har inte rätt till någon armé, de får inte kontrollera sina gränser och så vidare.

Jag ja vet. Detta är nästan omöjligt att försöka föreställa sig. Men tror ni att någon skulle lansera detta som ”århundradets fredsavtal”? Skulle världens mäktiga inte helt enkelt utan att ens fundera närmare på förslaget fnysa åt det som ett utslag av dåligt skämtlynne.
Jag tror det. Och jag hoppas det. Men om något sådant verkligen skulle hända är jag övertygad om att vi alla skulle ställa oss på Gustav Adolfs torg och protestera. Vi skulle protestera mot att människor på denna jord utsätts för ett så förnedrande förtryck. För detta handlar inte bara om israeler och palestinier. Det är en mycket större fråga en så, en fråga som angår varje människa.

Trumps ”fredsavtal” är varken ett avtal eller något som syftar till fred. Det är ett ensidigt dekret för ett fortsatt och ökande förtryck, för kolonisation och för fortsatt våld och krig. Det utgör därför ett hot, inte bara mot palestinier utan också mot Israels judiska befolkning och mot alla människor på denna jord som önskar fred och rättvisa.

Herr Trump, ert förslag är en förolämpning mot varje människa!

Henry Ascher