Ordföranden i SKF:s klubbstyrelse, Kennet Carlsson, avgår i samband med klubbens årsmöte. Detta utan synbar anledning. Företaget försöker stoppa flygbladsutdelning utanför företagets grindar och tillsammans med sosseklubben försvåra deltagande på fackets årsmöte.
Det finns anledning att ställa frågan: ”Vad händer på SKF?”
SKF är en av Göteborgs och Sveriges viktigaste fabriker. Både i dag och historiskt. Socialdemokratin har haft en stark ställning i fackförening, med vad som har kallats starka ledare.
Detta förhållande personifieras av Göteborgs nyligen avlidna sossepamp Göran Johansson, som började sin bana som ordförande i SKF verkstadsklubb 1972.
Ordförandeskapet för verkstadsklubben på SKF är en tung post både inom Metall och Socialdemokraterna i Göteborg. På SKF har socialdemokratin lagt sig vinn om att hålla ”rent”, det vill säga att inga andra än folk med partibok i Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti kan komma i fråga till poster över gruppstyrelsenivå.
Att Socialdemokraterna har haft och har denna starka ställning inom verkstadsklubben har i sin tur lett till ett så kallat ”gynnsamt förhållande” till företaget och dess ledning.
På senaste årsmötet ifrågasattes detta genom att en kommunist var nominerad till ordinarie plats i klubbstyrelsen. Ifrågasättandet bestod av klassiska demokratiska arbetarkrav på sin egen fackförening. Inga avtal mellan företaget och fackföreningen vad det gäller arbetstid, scheman, löner skall slutas utan att medlemmarna får rösta, säga sin mening om detta.
Kommunistiska Partiets förening på arbetsplatsen gick inför årsmötet ut i en flygbladskampanj kring dessa frågeställningar. Denna kampanj och en rörelse på arbetsplatsen kring frågeställningarna fick både företaget och den organiserade socialdemokratin på arbetsplatsen att agera.
Socialdemokraterna mobiliserade, med partipiskan som metod, sina egna inför årsmötet och företaget sökte hindra kommunisterna att dela ut flygblad. En allmän uppfattning var att en stor uppslutning på mötet skulle gynna den rörelse på arbetsplatsen som ifrågasätter verkstadsklubbens sätt att driva det fackliga arbetet.
Företaget agerade inför årsmötet även genom att försvåra deltagandet på årsmötet genom att neka ledigheter. Vidare fanns det uppgifter om att företaget skulle inställa alla förhandlingar med verkstadsklubben om den nominerade kommunisten, Gabriel Olausson, blev vald som ordinarie ledamot i klubbstyrelsen.
Årsmötet, som besöktes av drygt 170 personer, gick lugnt till. Sakfrågorna diskuterades och valen utföll till den etablerade fackföreningens fördel. Gabriel Olausson fick en tredjedel av rösterna. Denna tredjedel av rösterna visar dock med alla tydlighet att det finns en inte obetydlig opposition på arbetsplatsen.
Kan det vara detta som fick den tidigare klubbordföranden att som avslutning inför sittande möte helt oannonserat avgå? Eller finns det är andra bakomliggande faktorer som eventuellt kommande varsel, ett ”bättre” jobb, interna stridigheter i klubbstyrelsen eller en allt för stor press från Stefan Löfvens kapitalistvänliga politik? Det får vara hur det vill med den saken.
För oss SKF-arbetare är det viktigaste att slå vakt om och utveckla den rörelse på arbetsplatsen som verkar för en demokratisk fackförening som för fram arbetarkrav och är villig att ta kamp för dessa.
Kommunistiska Partiets SKF-förening
|
|
