1 maj börjar tidigt i Göteborg. Redan före kl 9 fanns olika organisationer på plats med bokbord på Järntorget. Så även Kommunistiska Partiet, som framgångsrikt sålde material och tecknade prenumerationer för tidningen Proletären. Vid Röd Fronts uppställning på Linnégatan samlades ca 800 deltagare, och under marschen till Kungstorget anslöt sig ytterligare deltagare. Påfallande var inslaget av unga deltagare i årets Röd Front-tåg.
Mötet på Kungstorget inleddes med mycket uppskattade Spartacus-kören ackompanjerad av Röd Front-orkestern. Först ut bland talarna var Evelina Orrlöv från RKU, som bland annat berörde den stora ungdomsarbetslösheten – 17 procent bland 18-24-åringar – och bristen på bostäder, som särskilt drabbar de unga. Tove Janzon, Kommunistiska partiet, berörde bland annat den alarmerande barnfattigdomen och de växande inkomst- och förmögenhetsklyftorna. Ulf Nilsson, också han från Kommunistiska partiet, talade om de allt sämre arbetsrättsliga förhållandena, där 680 000 i dag är visstidsanställda, och han krävde ett förbud mot de allt fler bemanningsföretagen.
Felix Falk höll en appell för Ship to Gaza och berättade att projektets båt två dagar tidigare sänkts i ett attentat, men att projektet Ship from Gaza skall fullföljas.
Röd front-mötet enades om ett uttalande som fördömde kommunens planer på ytterligare bolagiseringar/privatiseringar av den kommunala verksamheten. Dagen avslutades på Marx-Engels-huset med fest och uppskattat framträdande av sångerskan Matilda Magnusson.
Uttalande antaget på Röd Front-mötet
Till Göteborgs kommunfullmäktige:
Som ett resultat av korruptionsutredningen i Göteborg har det stora antalet kommunala aktiebolag kommit upp till diskussion. Kommunstyrelsens partier har gett stadens tjänstemän i stadsledningskontoret i uppdrag att utreda vad man ska vidta för åtgärder för att öka den "politiska styrningen" av de kommunala aktiebolagen.
Tjänstemännen har nu redovisat sina förslag till åtgärder.
Exempel på dessa åtgärder är:
Att sälja ut centrala hyresrätter som bostadsrätter, med en ökad segregation som resultat.
Att privatisera el-nätet.
Av Göteborgs språvägar kommer enbart räl och luftledning att vara kvar i Göteborgs ägo.
Utredningen som kommit fram till dessa förslag hänvisar till åtgärder mot snårighet och korruption i Göteborg.
Vi menar att det inte är rimligt att politiker och tjänstemän som själva varit med om att skapa denna snårighet och korruption ska besluta att privatisera kommunala egendom som botemedel mot sin egen verksamhet.
Korruption övervinns inte genom privatiseringar av våra gemensamma samhällsfunktioner.
Samhällsnyttig verksamhet som bostäder, el och kollektivtrafik ska liksom vård, skola och omsorg drivas i offentlig regi under politisk kontroll.
Detta är Kommunistiska Partiets uppfattning och även Röd Front-mötets gemensamma uppfattning.
Tal av Tove Janzon
Hej – kul att få fira 1 maj med er.
För 1 maj en viktig dag. En dag att stå upp för rättvisa och solidaritet. Något som vi alla vet att det är ett allt större behov av – i det 2/3 samhälle som håller på att skapas idag.
Idag lever till exempel mer än hälften av barnen i Bergsjön i fattigdom. Något som borde vara helt oacceptabelt i ett land där de rika samtidigt blir allt rikare.
Som det står på banderollen där borta är det hög tid att driva kravet: människovärde inte marknadsvärde.
Jag har själv två dagisbarn. Trots att det inte är något fel på deras dagis så märks det där precis som i barnomsorgen i stort - att Göteborgs kommun inte sätter människovärdet och behoven först.
Barngrupperna blir allt större. Idag är det en bit över 20 barn på tre personal i min sexårings förskolegrupp. Då är det lätt att få en klump i magen och undra vad det är för omsorg jag lämnar mina barn till egentligen.
För hur mycket personalen än sliter och stressar sig sjuka - personalen i förskolan är sjukskrivna dubbelt så mycket som andra på grund av psykiska besvär - räcker det ändå inte till för att ge alla barn en utvecklande och rolig tid på förskolan. Speciellt inte till dom barn som kommer från familjer med lite mer i bagaget och lite mindre i plånboken.
På mitt jobb som drifttekniker för värme och ventilation på kommunala skolor och förskolor i Angered – får jag ibland frågan från rektorer hur många barn ventilationen på förskolan räcker till.
Man verkar inte visa någon hänsyn till hur många barn det går att bedriva en vettig verksamhet för, utan det ända fokus är hur många barn det går att knö in innan luften tar slut.
Trots att kravet om 15 barn i grupperna ofta brukar plockas fram de sista veckorna i valrörelsen, när det är dags för röstvärvandet, är det ett krav som i praktiken har övergetts. Trots socialdemokratins löften fortsätter barngrupperna att växa. Något som drabbar dom barnen som behöver förskolan mest allra hårdast.
Vi i Kommunistiska Partiet tycker det är dags att vi alla - så väl föräldrar, mor och farföräldrar, förskolepersonal och alla andra, visar att det är dags att sätta människovärdet i fokus. Vi kräver ett maxtak på 15 barn i grupperna!
På samma sätt behövs det mer resurser till skolan.
Politikerna tävlar om att vara mest upprörda över de dåliga PISA resultaten och vill se mer läxor, tidigare betyg och mindre flum.
Vi i Kommunistiska Partiet vill se mer resurser till skolan.
Och istället för elitklasser vill vi att resurserna ska fördelas så att dom som behöver mest också får det. Barn ska ges lika möjligheter trots olika förutsättningar.
All heder åt de föräldrar och den personal i skolorna i Majorna som har satt ned foten och protesterat. Våra barns behov måste gå före budgetslaveri.
För pengarna finns. Bara förra året gick Göteborgs kommun med 950 miljoner i överskott. Pengar som borde användas till kommunal verksamhet.
Dessutom fortsätter skattepengar att slussas från den kommunala skolan till friskolekapitalister. Friskolor som inte tvekar att avstå från allt från skolbibliotek, gympasal till bamba. Allt för att ge högre vinst.
Vi i Kommunistiska Partiet kräver ett förbud mot friskolor. Skattepengar ska användas till en bra skola för alla, inte privata vinster.
Människovärde framför marknadsvärde.
Det är inte bara våra barn som drabbas när kommunen sätter marknadsvärdet först. Larmrapporterna från äldreomsorgen har varit så många att man riskerar att vänja sig.
Men det får vi aldrig göra. Människor som har slitit hela livet förtjänar bättre än att få ligga i obytta blöjor och ha personal som varken hinner prata ett längre samtal med dom eller gå en promenad.
För som sagt pengar finns.
Sverige tillhör ett av de länder i världen där klassklyftorna växer snabbast. Idag äger den rikaste procenten i Sverige 40 procent av de samlade rikedomarna.
Så pengar finns, det handlar om att omfördela dom.
Ett bra sätt att omfördela lite av de där oerhörda rikedomarna är att inför timmars arbetsdag med bibehållen lön.
För efter nästan 100 år av 8 timmars arbetsdag är det hög tid för en arbetstidsförkortning. Och det är inte svårt att motivera varför:
- Alla som jobbar behöver det för att orka ett krävande arbetsliv.
- Demokratin behöver det för att fler människor ska kunna engagera sig i såväl sin lokala fotbollsklubb som i politiska organisationer.
- Människovärdet behöver det – för livet ska väl handla om mer än att jobba.
- Dessutom behöver jämställdheten det. Idag arbetar många kvinnor deltid för att klara av att bolla arbetslivet och det hemarbete som vår könsroll fortsätter att lägga på oss. 6 timmars arbetsdag möjliggör att deltid omvandlas till heltid och full lön, något som lågavlönade kvinnor verkligen behöver. Det är ett en verklig förbättring för jämställdheten, till skillnad från RUT-avdraget – där bara rika kvinnor kan köpa att en fattigare kvinna utför hemarbetet. Vem som städar hemma hos städerskan löser inte ekvationen.
Men för att 6 timmars arbetsdag ska vara en verklig jämställdhetsreform krävs det att den inte bara används för att frigöra mer tid för kvinnor att ägna åt att städa i skåp och bakom soffan. Det är hög tid att hemarbetet delas jämlikt.
Hemmet skitas ned gemensamt och barnen skaffas gemensamt – det är dags att ansvaret fördelas därefter!
Det var nästan 100 år sedan 8 timmars arbetsdagen infördes och över 40 år sedan arbete på lördagar försvann. Under denna tid har en generations arbetare arbetat in ett enormt produktionsöverskott. 8 timmars dagen är inte historiens slut även om de försöker få oss att tro att allt annat är omöjligt.
Att påstå att det inte finns resurser att minska arbetstiden, samtidigt som miljoner och åter miljoner delas ut i vinster till aktieägarna är ett hån mot alla oss som arbetar ihop dom där miljonerna. Vi får aldrig glömma bort att vi sedan länge har finansierat en arbetstidsförkortning… det är dags för dom att betala ut nu.
Alla sätt att få upp frågan om 6 timmars arbetsdag på dagordningen är bra. Det behövs att fler förstår att det är ett rimligt krav.
Men just för att det är ett så rättmättigt och viktigt krav måste det också drivas på ett sådant sätt sätt.
Det är inte det förslag som finns från Göteborgs kommunstyrelse om att inför 6 timmars arbetsdag på prov under ett års tid på en enskild kommunal arbetsplats utan att tillföra några större personalresurser. Det innebär alltså att dom som får vara med i detta 1 års försök ska springa fortare. Så ska inte kravet om 6 timmars arbetsdag ställas.
6 timmars arbetsdag är en tillgång för samhället då det möjliggör för fler att dela på jobben. Istället för massarbetslöshet så kan vi alla dela på jobben och samtidigt arbeta mindre. En reform som sedan länge är betald av produktionsökningar.
6 timmars arbetsdag är ett sätt att återta lite av det där överskottet som annars hamnar i privata vinster eller slösa bort i skattesänkningar till de rika.
Ett litet steg i rätt riktning mot en mer jämlik värld.
Och en mer jämlik värld behövs verkligen.
En nypublicerad rapport visar att de 85 rikaste personerna på jorden äger nästan lika mycket som den fattiga halvan av jordens befolkning, alltså som 3,5 miljarder människor.
Dom som äger lika mycket som 3,5 miljarder människor skulle alltså med enkelhet få plats i en spårvagn. Tanken är ofattbar.
Låt oss ta med oss den ofattbara tanken när vi går hem härifrån sen. För genom att komma ihåg det, kan vi också komma ihåg varför något behöver förändras. För som sagt ojämlikheten växer, inte bara i världen utan också i Sverige och här i Göteborg. Avståndet mellan Länsmansgården och Örgryte har aldrig varit större, trots att de delar sammaspårvagnslinje.
Men det behöver inte vara så. Det är alla vi som vill se ett mer rättvist Göteborg som kan sätta stopp för det.
Det är dags att sätta människovärde framför marknadsvärde.
Tal av Ulf Nisson
Härligt att se er alla och visst är det gott att vår stad är i trygga händer. För det är den. I alla fall om man får tro rubriken på den debattartikel som de styrande partierna genom Anneli Hulthén, Kia Andreasson och Mats Pilhem hade inne för ett par veckor sedan.
Staden utvecklas starkt, säger de, nya bostadskvarter växer fram och den ekonomiska politiken ger högsta betyg hos kreditvärderings-instituten. Vi kan alla också glädjas åt samverkan mellan staden, näringslivet och akademin och, självklart, åt trängselskatten och Västsvenska paketet.
Jag är väl lite kinkig? Men jag retar mig på sådana här deklarationer som helt saknar självkritik. Artikeln undviker totalt de problem som de flesta Göteborgare funderar över. OK. Den är säkert skriven av någon av de konsultbyråer kommunens ledning anlitar för dyra pengar. Men ändå.
Inte ett ord om hur den stora bostadsbristen skall lösas.
Den försvinner inte för att man blundar för den. Tvärtom. I en stad som år efter år bara bygger för de med pengar förvärras problemet.
Vart tog de ökande klassklyftorna och den växande ojämlikheten mellan rika och fattiga stadsdelar vägen?
Alla ni som jobbar i otrygga timanställningar och kanske just nu väntar på ett SMS för att få reda på om ni skall jobba idag. Känner ni igen er i berättelsen om stadens ljusa framtid?
Kan de med delade turer eller alla andra som jobbar på nedskurna och hårdslimmade kommunala arbetsplatser känna annat än stress och vanmakt? Eller är det kanske en tröst att staden har högsta betyg hos kreditvärderingsinstituten?
Det är inte till oss man vänder sig. Stadens ledande politiker talar varken till, eller om oss. Alla arbetslösa, alla som städar, vårdar, tillverkar, bygger, reparerar, transporterar, alla vi som bygger staden har upphört att existera. Arbetarstaden Göteborg finns inte längre i deras visioner.
Från Vänsterpartiet till Moderaterna handlar diskussionen numera mest om företagsklimat, tillväxt, hur staden skall bli attraktivare för höginkomsttagare, locka till sig evenemang och välbeställda turister.
Självklart begränsar den borgerliga regeringens arbetarfientliga politik och snålhet mot kommunerna möjligheterna att föra en politik i folkflertalets intresse. Men både i retorik och praktisk politik verkar den rödgröna majoriteten i Göteborg ha funnit sig väl tillrätta med de nyliberala ramarna för politiken.
Vi kommunister är ensamma om att värna arbetarklimatet. Vi accepterar ingen välfärdsslakt och inga nedskärningar. Särskilt inte i en stad som gick med nästan en miljard i plus förra året. Vår socialistiska politik sätter alltid de mänskliga behoven först.
Åtta år med Reinfeldts borgerliga regering har varit usla år för Sveriges arbetarklass. Arbetslösheten är rekordhög och en brutal omfördelning har lett till växande klassklyftor. Nu kontrollerar en procent av Sveriges invånare 40 % av förmögenheterna. Samtidigt förfaller välfärden. Familjer och ensamma barn som flytt från krig och förtryck nekas skydd och utvisas. Sjuka och arbetslösa jagas och straffas med indragna ersättningar. Enorma behov av satsningar på järnväg, på bostäder och klimatomställning bekymrar inte den borgerliga alliansen.
I årets riksdagsval vore det rena självplågeriet att rösta på den borgerliga alliansen, eller för den delen på deras rasistiska stödparti -Sverigedemokraterna. Fortsatt legitimitet för Reinfeldts politik förlorar alla arbetare på.
Men för att bryta med den nyliberala politiken krävs mer än ett regeringsskifte. En regering under Stefan Löfven har inga andra ambitioner än att fortsätta förvalta en allt råare kapitalism. Stödpartierna MP och V verkar nöjda med att vara gisslan för en, åtminstone i ord, något mjukare nyliberalism. De kommer inte att utmana EU:s budgetdisciplin och de växande klassklyftorna med en annan och rättvisare fördelningspolitik.
Frågan om bemanningsföretagen och de otrygga anställningarna är en viktig symbolfråga. Carl Bildts högerregering rev upp förbudet mot bemanningsföretag 1993 för att arbetsmarknaden skulle anpassas till direktörernas krav.
Arbetsrätten har luckrats upp under förevändning att ”fler skall få in en fot”. Men poängen har varit att det skall vara lättare att ge oss anställda en fot i baken.
Idag är 680 000 svenskar anställda på visstidskontrakt. Förra året startades 2 nya bemanningsföretag i veckan och nästan 100 000 jobbar nu i bemanningsbranschen. Med bemanningsföretagen urholkas allas rättigheter. Företagsägarna får ökad makt kan splittra oss och skapa otrygghet.
Otrygga anställda ställer inga krav och kan inte hävda sin rätt.
Nu har socialdemokraterna lovat att skärpa villkoren för bemanningsföretag om man vinner valet i höst. Men räcker inte!
Bemanningsföretagen måste förbjudas!
.
Kommunistiska partiet driver frågan om förbud och våra medlemmar har aktivt verkat för att motioner med kravet kommer att behandlas på IF Metalls, Byggnads och Elektrikerförbundets kongresser i vår.
Om kongresserna stöder motionerna är det en viktig markering. Men oavsett det måste den växande opinionen på landets arbetsplatser fortsätta att utvecklas och ge sig till känna. Tillsvidare- och behovsanställda tillsammans för ett förbud.
Kampen för schyssta villkor och löner handlar i högsta grad om att kämpa för att Sverige ska lämna EU. Låglöne konkurrens och uppluckring av fackliga rättigheter är egentligen själva meningen med Europeiska unionen.
Jag kan inte låta bli att reflektera över vad Olle Ludvigsson, f.d. fackordförande på Volvo, nu EU- parlamentariker och kandidat på S-lista i EU-valet sa i GP för att understryka att EU är på riktigt:
”Under min tid på Volvo insåg jag hur beroende vi är av omvärlden”.
Det behöver man inte vara smartare än en femteklassare för att komma fram till. Men varför skall Sverige därför vara en del av en rå-kapitalistisk sammanslutning, där välfärdslakt och privatisering av gemensam egendom är en grundregel?
Vad i omvärlden skulle tvinga oss att ansluta Sverige till en aggressiv imperialistisk militärmakt som styrs av alla de gamla kolonial-makterna?
Först lyckades de manipulera en knapp majoritet av det svenska folket att rösta ja till EU. Bl.a. genom att påstå att det inte skulle påverka våra sociala och fackliga rättigheter. Nu påstår man att en röst på dem innebär att de kan ta tillbaka en del av det som gått förlorat under EU-medlemskapet. Vi ska ge dem möjligheten att tjäna 90 000 kr/månaden för att göra något som de har lika stora möjligheter att lyckas med som att borra i Ramberget med en kokt morot.
Nej! Vi vill inte ge någon legitimitet eller vara lojala med Bryssels nyliberala maktmonopol. Därför uppmanar vi till bojkott av EU-valet.
Sveriges samarbete med den USA-ledda krigsalliansen NATO fördjupas. Trots det svenska folkets uttalade NATO-motstånd.
Till stora kostnader ställs den nya yrkesarmén till USA:s, Natos och EU:s förfogande för att delta i anfallskrig och ockupationer. I Afghanistan, i Libyen och nu senast i Mali. Bakom det som kallas en FN- och fredsbevarande insats döljer sig en kamp om Malis naturtillgångar. Landet har stora tillgångar av guld, uran, järnmalm, och olja. Råvaror som både USA och EU vill lägga beslag på.
Vi vill bryta allt samarbete med NATO och vill ha ett alliansfritt Sverige som inte är en del av USAs strävan efter världsherravälde.
Vi ställer som ni säkert vet inte upp i årets riksdagsval. Tyvärr är vi ännu för små för att kunna nå ut till tillräckligt många i hela landet. Men i årets val ställer vi upp i 25 kommunval och två regions och landstingsval. Det är rekordmånga och självklart ställer vi upp i Göteborg.
Vi kandiderar på hela vår politik och gör ingen hemlighet av att vi är ett revolutionärt kommunistparti. Vi vill avskaffa kapitalismen, det orättvisa system som skapat både den ekonomiska krisen och klimatkrisen. Vi vill upprätta ett arbetarstyrt socialistiskt samhälle.
Vi är ett arbetarparti som i alla lägen försvarar arbetarklassens intressen och krav och stödjer alla sociala framsteg. En kommunist i fullmäktige för fram folkets krav och avslöjar mygel.
Göteborgs rykte som mutstad har gång på gång bekräftats genom nya skandaler. Bl.a. därför har kommunledningen gett tjänstemännen i stadsledningskontoret i uppdrag att se över de snåriga bolagsstrukturerna i stan. Men det pågår i skymundan. De anställda på spårvägen har påpassligt reagerat mot planer som läckt ut.
Förslaget om Göteborgs Spårvägar innehåller dynamit.
Tjänstemännen på stadsledningskontoret vill att kommunstyrelsen skall få utreda en överlåtelse av bolaget till Västra Götalandsregionen.
Vagnar och alla tillhörande anläggningar skulle ingå. Dessutom föreslås försäljning av dotterbolagen GS Buss och GSTrafikantservice.
Ett skäl är att Västtrafik ägs av Västra Götalandsregionen. Det är där ansvaret för styrningen av kollektivtrafiken ligger. De kommunala bolagen har rollen som utförare.
Men ett ännu starkare skäl är att Göteborgs spårvägars monopol på att köra spårvagnar i Göteborg inte väntas hålla länge till. EU väntas hävda att det strider mot unionens regler. De anställdas och fackens på spårvägen aktioner har säkert bidragit till att kommunstyrelsen bordla frågan för andra gången på sitt möte igår.
Som om detta inte var nog finns flera andra förslag som innebär privatisering av kommunal egendom. Men vad blir bättre om kommunen säljer ut hyresrätter, elbolag, bredbandsnät eller småbåtshamnar till privata intressen?
Det är bolagsformen som är problemet. Inte det kommunala ägandet. Bolagsformen och Göteborgsandan, som innebär att beslut tas i andra forum än de demokratiska och gärna i sällskap med näringslivet. När insynen brister frodas Göteborgsandan och risken för korruption.
I de kommunägda bolagen har chefer och direktörer kunnat leka storfräsare i på skattebetalarnas och hyresgästernas bekostnad.
Det är ökad demokratisk kontroll och insyn som krävs. Avskaffa bolagen och stoppa privatisering och förskingring av medborgarnas tillgångar säger vi kommunister.
Som enda parti till vänster säger vi nej till trängselskatten. Inte för att vi är bilkramare. Men trängselskatten handlar inte om att värna miljö eller minska bilismen. Syftet är att tvinga fram pengar till kostnader för infrastruktur som egentligen är statliga åtaganden. Det är en orättvis modell som drabbar lågavlönade hårdast. Dessutom går den absoluta merparten av pengarna i det s.k. västsvenska paketet till Västlänken, en tågtunnel som kan ifrågasatt nyttan med. Till enorma kostnader kommer hela innerstaden att grävas upp för att bygga den. Samtidigt ställs andra viktigare kollektivtrafiksatsningar åt sidan.
För att verkligen värna miljön och utveckla kollektivtrafiken kräver vi satsningar på att bygga ut spårvägsnätet och nolltaxa i Göteborgs kommun!
Vi blir ständigt påminda om att allt kan tas ifrån oss. Kapitalismen bygger på utsugning och jakt efter maximal vinst. Beskedet i slutet av förra veckan att den sista lilla resten av det som en gång var Göteborgs stolta varvsindustri ska läggas ner är ännu ett bevis på det. Det blir patetiskt när en del fäller sina krokodiltårar idag, när man inte lyfte ett finger för att hindra varvsslakten på 80-talet. Men det är en förlust om inte en stor hamnstad som Göteborg också har ett reparationsvarv för större fartyg. Därför är det lätt att sympatisera med arbetarkravet att Kommunen och Göteborgs hamn tar över och räddar jobben, kunnandet och utrustningen från att offras på profitens altare!
Kommunistiska partiet bekämpar klassorättvisor, rasism och sexism. I den internationella solidaritetens namn är vi för en bojkott av ockupationsmakten Israel och allt stöd till fattiga länder som kämpar för sin frihet.
Vi strävar inte efter makt för vår egen skull. Vi vill att fler skall engagera sig och bli delaktiga i kampen för ett bättre samhälle. Det präglar vår valkampanj och liksom vårt arbete alla dagar, alla år.
Samhället kan och måste organiseras på ett annat sätt än idag. Ställ frågan till dig själv:
Skall vi ta hand om varandra, Skall vi stå upp för varandra?
Svarar du ja på den frågan så rusta dig för strid.
Stöd kommunisterna i valet, men gör också ett ännu viktigare val: Organisera dig!
Tal av Evelina Orrlöv, RKU
Idag är det 1 maj, vilket inte bara betyder att det är vår dag, arbetarnas högtidsdag, även fast det såklart är det viktigaste. Det markerar också att månaden maj har börjat. En månad som detta år kännetecknas av valet till EU-parlamentet i slutet av månaden. Jaja, eller Europaparlamentet som det officiellt heter, EU ska alltid försöka vara så hemskt folkliga av sig. Men nä, det är inget parlament för Europas befolkning, det är för en viss liten klick i Bryssel, så jag fortsätter att kalla det EU-parlamentet.
Jag tänkte prata lite om varför det är så dåligt för Sverige att vara med i denna union.
Först och främst är det för att EU är en union för högerpolitik. EU måste föra högerpolitik, enligt dess egna lagar och fördrag, som till exempel Lissabon-fördraget. Där står det, svart på vitt, att EU ska ha en fri, rörlig marknad och fri konkurrens. Kapitalets fria rörlighet, det vill säga att kapitalister ska få sälja, köpa, spekulera med pengar osv, går före intressen om välfärd, miljö och att motverka arbetslöshet.
Det går helt enkelt inte att reformera EU till att bli ett vänsterprojekt. Makten bakom EU lägger hellre ner hela projektet än att göra det till ett vänsterprojekt.
Men lär man sig inte i samhällskunskapen att EU tillkom som ett fredsbevarande projekt? Ja, det är vad EU själva gärna säger. Men sanningen är att EU är en av dem mest krigsframtvingande parterna som finns i världen idag. Med olika så kallade insatsstyrkor sätts militär från EU in lite varstans i världen där EU ser sig kunna dra ekonomisk nytta. Afghanistan är ett solklart sådant exempel.
Om marknadens rörlighet är viktig för EU, så är rörligheten av människor inte lika viktig. Eller, vissa människor, ska jag säga. Kan de vara till lönsamhet, som billig arbetskraft från Östeuropa, eller kanske Thailand, så kommer de lätt in hit. Flyr de däremot från krig och förtryck blir det mycket svårare. EUs gränspolis Frontex bevakar noga gränsen så att bara önskvärda ickeeuropeer kommer in, utan några solidariska tankar om folk på flykt.
Sveriges medlemskap i EU kostar enorma summor skattepengar. Pengar som skulle behövas mer än väl här i Sverige. Det behövs miljarder, det ser vi varje dag. Sjukvården måste få tillbaka de pengar som har sparats in på den. Det blir ju inte automatiskt färre patienter på sjukhusen, när pengar sparas in därifrån. Det finns redan flera fall där det konstaterats att patienter dött på grund av att de inte kunnat få den vård som dem behövt. Det ska inte få hända i Sverige idag.
Skolan måste också få tillbaka sina pengar. Det är sjukt viktigt att alla barn och ungdomar får en bra och likvärdig skolgång. Det betyder att alla skolor, för alla elever, ska vara skitbra. Inte medelmåttig eller dålig, utan skitbra. Så viktig är skolan.
Det behövs pengar för att bygga massor av nya bostäder. Det ser vi väldigt tydligt här i Göteborg, men nästan i hela Sverige är det bostadsbrist. Det är en mänsklig rättighet att ha någonstans att bo, det finns helt enkelt inga undanflykter till att inte bygga dem bostäder som behövs.
Jag kan fortsätta, men jag tror ni fattar. Det finns så sjukt mycket som det behövs pengar till, och ändå sparas det undan gigantiska summor skattepengar varje år! Och 31 miljarder betalas till EU i avgift. Av den mycket mindre summa pengar vi får tillbaka så läggs merparten på jordbruk. Det här är verkligen inte en penga-politik som är till nytta för oss.
Den är till desto större nytta för yttringar som mer än gärna ser arbetarklassen splittrad. När kvinnor ställs mot män på arbetsmarknaden, när utlandsfödda ställs mot svenskfödda. När vissa människor görs till syndabockar, utan att se till klassförtrycket i samhället, då kan borgarna få härja lite hur de vill utan att ifrågasättas. Det är i detta läge som partier som Sverigedemokraterna och Svenskarnas Parti frodas. Och vi ser samma utveckling över hela Europa. Fremskrittspartiet som tar plats i regeringen i Norge. I Ukraina var fascistiska Svoboda med och kuppade till sig makten, och blir hyllade av vår utrikesminister Carl Bildt.
Ett annat stort problem med EU är också att de inte uppfyller grundläggande demokrati-principer. Ju mer Sverige blir involverat i EU, desto mer av makten och besluten förskjuts till EU. Över 80% av de svenska politiska besluten är EU-beslut. Den svenska riksdagen får mindre och mindre att säga till om angående Sverige, och desto mer får EU.
Och vem i EU är det egentligen som tar beslut? Det är inte EU-parlamentet, för de kan varken komma med förslag på beslut eller rösta om besluten. Förslagen kommer Europeiska rådet med, och besluten tar ministerrådet. Vilka som sitter i dem råden, beror på vilka som sitter i ländernas regeringar.
Att beslut i EU tas utan att vi här har något att säga till om är också väldigt odemokratiskt. Som sagt, över 80% av Sveriges politik bestäms i EU, och vi vet inte ens vad som sägs där!
Ett lågt valdeltagande i valet till EU-parlamentet är det bästa sättet att stämpla EU som den odemokratiska union av politiker med högerambitioner som EU är.
Ett lågt valdeltagande stärker opinionen för att tvinga fram en ny folkomröstning om att Sverige ska lämna EU.
Jag tänker inte rösta i EU-parlamentsvalet, för jag hatar allt EU står för. Jag vägrar att skriva under på EUs politik, och det är det jag säger när jag bojkottar valet.
Jag ska lämna frågan om EU och prata om en fråga som är väldigt aktuell för många jag känner. Nämligen ungdomsarbetslösheten. I Sverige är drygt 8% av befolkningen arbetslös. Men i gruppen 18-24 år är arbetslösheten så hög som 17%. Det här är ett solklart problem för en stor del av Sveriges befolkning. Att inte få något jobb betyder att man inte har makten över sitt eget liv. Man har svårt att betala för sin bostad, för sin mat. En betydelsefull fritid är bara att glömma. Och till alla materiella problem kommer den psykiska stressen. Att känna sig otillräcklig. För det är budskapet vi får från regering och från arbetsförmedling, att hittar du inte ett jobb, så är det för att du inte letar tillräckligt väl!
Men om vi vänder på steken, så blir frågan, om det inte finns tillräckligt med jobb för att alla ska kunna sysselsättas, har inte regeringen då misslyckats med sin politik? De har inte skapat tillräckligt med jobb!
Ett jobb, en meningsfull sysselsättning, att vara en del av välfärdssamhället, det är också en mänsklig rättighet! Det är inte ett pris vi ger till en liten klick som “lyckats” i livet.
Fast det jag sa förut, att regeringen har misslyckats med sin politik, det stämmer ändå inte riktigt. De har lyckats alldeles utmärkt med det de ville göra. För dem är det alldeles perfekt med en hård arbetsmarknad där arbetarna bjuder under varandra i löneförhandlingarna, bara för att få ett jobb.
För att bli av med mass-arbetslösheten bland ungdomar, krävs inte bara en annan regering, det krävs ett annat samhälle! Ett socialistiskt samhälle!
Ah, det är lätt att deppa ihop av hur det ser ut, men det vi ska inte göra! Vi ska använda vår frustration, vår ilska, mot dem som hellre ser oss passiviserade och hjälplösa! Vi ska ställa oss upp, knyta våra händer i luften, på samma sätt som när vi i slutet av detta möte sjunger Internationalen, och höja våra armar!
Överklassen är rädd för oss, för folket, för de vet att vi kommer resa oss, gå samman, organisera oss, och vi är alldeles för många för att de ska kunna tysta oss.
Jag uppmanar er alla, organisera er för rättvisa och självständighet! Ge borgarna och EU fingret genom att bojkotta bluffvalet senare denna månad!
Klass mot klass, kamrater!
|
|
